Jag har ett hemskt dåligt samvete, om man kan kalla det så.
Jag känner mig som en dålig människa helt enkelt. Jag klarar inte av att göra massa saker, är trött o har värk.
Jag är en dålig mamma, sambo, arbetskamrat och matte.
Min rygg ställer till det i tid o otid. Jag får ofta säga NEJ till saker som jag egentligen vill, men inte kan el orkar.
Jag är ofta på dåligt humör & orkar inte vara glad o sprallig, det gör ont i själen att inte vara "frisk".
Jag är sjuk, jag har en sjuk rygg med flera sjuka diskar!!
Det enda jag vill är att fungera, vara pigg o stark.
Jag vill kunna springa, hoppa studsmatta & busa med mina barn tills de kiknar av skratt.
Jag vill känna mig behövd & ha energi till så mycket..
Jag försöker se glädjen i det jag kan göra, men ser STÖRRE sorg i det jag inte kan!!
Jag har en del att jobba på och har lång väg att gå för att acceptera min rygg...
4 år av ryggvärk har gjort mig till en annan, än jag var innan..
det är sorgligt, men sant!
Just nu är jag långt nere på botten igen, där var jag för nått år sedan också, då mina db i nacken var som värst, jag tog mig sakta upp och när jag nästan var framme så ramlade jag ner igen, denna gång var det två db i ländryggen som var orsaken. Började sakta klättra uppåt åter en gång och "fastnade" på vägen, ungefär halvvägs.
Den senaste tiden, har jag istället för att komma vidare uppåt, backat några steg och är nära botten igen... det är min värk & trötthet som bromsat mig.
Jag lider av SRS (segmentell rörelsesmärta)
Här vill jag inte stanna, jag ska försöka ta mig upp igen, försöka ta mig ända upp denna gång utan att fastna!! Jag hoppas jag lyckas & jag hoppas att detta är sista gången "nere på botten"!!?
Jag tycker inte alls att du ska ha dåligt samvete, du finns ju ändå där för dina barn och djuren och kan ge dem kärlek vilket är bra mycket viktigare än hur aktiv du kan vara tillsammans med dem!
SvaraRaderaSå stäck på dig och var stolt över vad du faktisk kan och orkar göra som ju är det viktiga. Och ta hand om dig själv också.